Besök
Vi har besök från Slovenien i några dagar nu. Samtidigt måste jag skriva på mitt Hausarbeit. Så haltet durch, för jag kommer nog inte skriva så mycket. But I will be back in a couple of days.
21. Mai 2012
Här är han - igar
Han väger lika mycket som Feline, 9 kg. Lika lang ocksa. Tiden gar sa sjukt fort. Vi var vid Luss-See, vid Gröbenzell, fast man svänger av motorvägen mot Stuttgart i andra riktningen. Alltsa inte mot Gröbenzell utan andra hallet. Den är bredvid Langwieder See. Sorry vi hade väldigt roligt och när vi kom hem sen var vi alldeles för trötta, och det var egentligen väldigt mycket för sent för barnen.
Det roligaste var förresten när Harald ramlade ner för en lang jättebrant trappa när han höll i Mathilde som sov. Han slog sig ordentligt men Mathilde sov vidare. Haha. Jag later hemsk men det var kul, och inget hände ju heller :P
20. Mai 2012
Thomas: Nej Alex kom hem direkt efteråt. Han ville inte vara kvar en minut längre. "Alles iss im Eimer, Schweigi hat alles versaut" och så slängde han tröjan i tvätten. Han såg ut som en ledsen hund och som han hade gråtit ;)
Sen kom jag att tänka på när han kom hem vid halv tre på natten den gången ni var här han och sparkade iväg Nellies bobbycar i vardagsrummet och vrålade "Toor. Wir haben sie gefickt!".
Så lät det inte inatt. (Ja, tut mir leid Schatz ♥♥ Ich weiß, ich werde einfach nie deine Gefühle für Fußball nachvollziehen können ^^)
Och vet ni vem som har flyttat in under oss?! Du vet där Nellies kompis Anna bodde förut? Herr Doktor Schmerz!! Jag höll på att börja gapskratta när jag såg skylten! Hahaha, hoppas inte han är läkare för då kommer han nog inte ha några patienter. Hahahaha.
Hälsa förresten Johanna att hon inte behöver ta med dom sista tallrikarna, jag kan ta dom själv nästa gång. Vi har bokat Budapest nu också. 22 juni :D
Vi kan höras sen ikväll, nu ska jag skriva lite sen ska vi träffa Mathilde och Dorian på lekplatsen. Det är varmt idag. Äntligen
Sen kom jag att tänka på när han kom hem vid halv tre på natten den gången ni var här han och sparkade iväg Nellies bobbycar i vardagsrummet och vrålade "Toor. Wir haben sie gefickt!".
Så lät det inte inatt. (Ja, tut mir leid Schatz ♥♥ Ich weiß, ich werde einfach nie deine Gefühle für Fußball nachvollziehen können ^^)
Och vet ni vem som har flyttat in under oss?! Du vet där Nellies kompis Anna bodde förut? Herr Doktor Schmerz!! Jag höll på att börja gapskratta när jag såg skylten! Hahaha, hoppas inte han är läkare för då kommer han nog inte ha några patienter. Hahahaha.
Hälsa förresten Johanna att hon inte behöver ta med dom sista tallrikarna, jag kan ta dom själv nästa gång. Vi har bokat Budapest nu också. 22 juni :D
Vi kan höras sen ikväll, nu ska jag skriva lite sen ska vi träffa Mathilde och Dorian på lekplatsen. Det är varmt idag. Äntligen
Fußball
Jag antar just att München vann eller möjligen gjorde mål (det är livsviktig fotboll just nu), för på en sekund blev det ett världskrig på gatan. Raketer, vuvuzelas, skrik, nån som slår i soptunna und so weiter und so weiter und so weiter
Jag stänger fönstret i Nellies rum och hoppas på att hon inte vaknar. Stänger terassdörren och hoppas på att det inte landar nån raket i mina blomlådor (det har faktiskt hänt, mer än en gång. Folk har liksom en tendens att skjuta rakter ur fönstren).
Och hoppas på att min käre pojkvän inte bli borta för länge och kommer hem i ett någolunda nyktert tillstånd. Tyvärr är ju fotbollen här i stan. Eller ja, i Freimann, nästan i stan
Själv skriver jag på mitt Hausarbeit. För ni vet ju hur intresserad jag är.
[Och tre minuter senare slog det mig att det är EM i år. Oh holy night.]
Jag stänger fönstret i Nellies rum och hoppas på att hon inte vaknar. Stänger terassdörren och hoppas på att det inte landar nån raket i mina blomlådor (det har faktiskt hänt, mer än en gång. Folk har liksom en tendens att skjuta rakter ur fönstren).
Och hoppas på att min käre pojkvän inte bli borta för länge och kommer hem i ett någolunda nyktert tillstånd. Tyvärr är ju fotbollen här i stan. Eller ja, i Freimann, nästan i stan
Själv skriver jag på mitt Hausarbeit. För ni vet ju hur intresserad jag är.
[Och tre minuter senare slog det mig att det är EM i år. Oh holy night.]
Oh. Mein. Gott.
Oooooookej. Jag bor inte i Sverige men jag verkar ändå ha blivit indragen i något slags bråk angående klasshat som verkar pågå just nu?
Men jag lovar er från och med NU kommer jag inte godkänna en enda kommentar här. Nån länkade till ett youtubeklipp och sen blev det ett "jävla liv" som nån skrev. Ni kan skriva erat hat och åsikter nån annanstans. Inte här för jag blir så trött på er ibland. Det är synd också, för dom som verkligen bryr sig om det jag skriver och inte bara för att trycka ner nån.
Det var det här klippet. Så vad tycker jag?
Jag blir ännu mer säker på att jag skulle ha röstat på moderaterna. För vad i helvete. Dom tar en buss och åker runt bland husen (jag vet inte vart). Så tycker dom att det är förtryck mot dom - för dom har mindre pengar än de som bor där, men är det inte lika fruktansvärt att åka runt och kolla på dom som bor där som om dom vore djur på en djurpark?!
Nu blir jag tom sur på mig själv. Varför skriver jag ens det här?!
Sen gubben som säger att underklassen inte är värda pengar är överdriven, klart dom är det. Utan jobben som inte är lika bra betalda som hans så skulle han inte klara sig i vardagen (handla tex.)
Men samtidigt så är det precis så som jag säger. Han jobbar SJU dagar i veckan, och jag kan bara säga att jag känner igen det där. Telefoner som ringer hela tiden, nästan aldrig vara hemma, inte ha tid med nånting förutom jobbet (nej det är inte Alex). Dom gör otroligt mycket och då tjänar dom mer.
Barnen som är där har drömmar och mål och LÅT DOM DÅ HA DET. Då kommer dom ju lyckas. Det kan även barn från underklassen göra. Kämpa och dröm! Det ÄR inte omöjligt.
Om dom nu vill bo där, så får dom tro på sig själva och ha större visioner. Alla kan lyckas.
Och förresten tycker jag inte att det är så extrema klasskillnader i Sverige? Jag kan i alla fall inte riktigt föreställa mig det, som utlandsboende, men jag kanske har fel?
"Det är nog vi som är mer hatade". Det tror jag inte ett dugg på. Vem var det som började med bussåkande för att titta på den andra klassen som apor på zoo? "Nästan ingen har ett hederligt arbete". Oh jee, vem är det som hatar vem här?! Jag går inte till nån på Edeka och säger "Ni jobbar svart här allihop, för ni har sämre betalda jobb".
Och anledningen till att jag röstar på SPD i Tyskland är för att jag tycker att Bayern borde bli mer modernt. Speciellt när det gäller saken "Mamma ska vara hemma, pappa ska jobba. Och du är världens sämsta förälder som överger dom till dagis när dom är ett år".
Fast det är kanske mentaliteten? Och att jag på den punkten råkar vara ganska svensk. Men jag drar inte in nån tysk politik här - för det har ni antagligen ingen koll på och då bryter det väl bara ut något nytt "krig".
OCH NU SLUTAR VI DEN HÄR DISKUSSIONEN, OKEJ?
Och nu är det helg så det enda jag tänker skriva på är mitt Hausarbeit och inte här (damit ich in etwa fünf Jahren so, richtig, schön viel Kohle verdienen kann).
Schönes Restwochenende euch
Men jag lovar er från och med NU kommer jag inte godkänna en enda kommentar här. Nån länkade till ett youtubeklipp och sen blev det ett "jävla liv" som nån skrev. Ni kan skriva erat hat och åsikter nån annanstans. Inte här för jag blir så trött på er ibland. Det är synd också, för dom som verkligen bryr sig om det jag skriver och inte bara för att trycka ner nån.
Det var det här klippet. Så vad tycker jag?
Jag blir ännu mer säker på att jag skulle ha röstat på moderaterna. För vad i helvete. Dom tar en buss och åker runt bland husen (jag vet inte vart). Så tycker dom att det är förtryck mot dom - för dom har mindre pengar än de som bor där, men är det inte lika fruktansvärt att åka runt och kolla på dom som bor där som om dom vore djur på en djurpark?!
Nu blir jag tom sur på mig själv. Varför skriver jag ens det här?!
Sen gubben som säger att underklassen inte är värda pengar är överdriven, klart dom är det. Utan jobben som inte är lika bra betalda som hans så skulle han inte klara sig i vardagen (handla tex.)
Men samtidigt så är det precis så som jag säger. Han jobbar SJU dagar i veckan, och jag kan bara säga att jag känner igen det där. Telefoner som ringer hela tiden, nästan aldrig vara hemma, inte ha tid med nånting förutom jobbet (nej det är inte Alex). Dom gör otroligt mycket och då tjänar dom mer.
Barnen som är där har drömmar och mål och LÅT DOM DÅ HA DET. Då kommer dom ju lyckas. Det kan även barn från underklassen göra. Kämpa och dröm! Det ÄR inte omöjligt.
Om dom nu vill bo där, så får dom tro på sig själva och ha större visioner. Alla kan lyckas.
Och förresten tycker jag inte att det är så extrema klasskillnader i Sverige? Jag kan i alla fall inte riktigt föreställa mig det, som utlandsboende, men jag kanske har fel?
"Det är nog vi som är mer hatade". Det tror jag inte ett dugg på. Vem var det som började med bussåkande för att titta på den andra klassen som apor på zoo? "Nästan ingen har ett hederligt arbete". Oh jee, vem är det som hatar vem här?! Jag går inte till nån på Edeka och säger "Ni jobbar svart här allihop, för ni har sämre betalda jobb".
Och anledningen till att jag röstar på SPD i Tyskland är för att jag tycker att Bayern borde bli mer modernt. Speciellt när det gäller saken "Mamma ska vara hemma, pappa ska jobba. Och du är världens sämsta förälder som överger dom till dagis när dom är ett år".
Fast det är kanske mentaliteten? Och att jag på den punkten råkar vara ganska svensk. Men jag drar inte in nån tysk politik här - för det har ni antagligen ingen koll på och då bryter det väl bara ut något nytt "krig".
OCH NU SLUTAR VI DEN HÄR DISKUSSIONEN, OKEJ?
Och nu är det helg så det enda jag tänker skriva på är mitt Hausarbeit och inte här (damit ich in etwa fünf Jahren so, richtig, schön viel Kohle verdienen kann).
Schönes Restwochenende euch
Svar på en del frågor från er
Vad saknar du mest med Sverige?
Hmm... Saknar och saknar blir lite fel. Men om jag måste skriva något jag saknar så blir det ju såklart släkten.
Hur var det att bli en ung mamma?
Det skulle kunna vara ett helt inlägg. Men jag har redan skrivit lite om hur det var när Nellie föddes och hur kaotiskt det var första tiden. Samtidigt som vi var tvugna att bevisa att vi visst klarade av att vara föräldrar. Dessutom hade jag lite känslan av att folk hela tiden undrade hur länge jag och Alex skulle vara tillsammans. Först sen Feline finns känns det som att dom riktigt accepterar oss som en familj. Och det är så mycket enklare nu.
Vad har du för kamera?
En Canon 400D
Är barnen döpta?
Nej varken dom eller jag är det. Vi är inte medlem i varken evangeliska eller katolska kyrkan. Alex är dock medlem i den evangeliska.
Har du blivit bemött på elaka sätt någon gång pga att du var en så ung mamma?
Några kommentarer har både jag och Alex fått höra. Många som tittar. Inget direkt jätteelakt men. På dagis har jag aldrig märkt någonting och de andra föräldrarna vi umgås med är oftast ca 8-15 år äldre än oss, men vi har ändå väldigt roligt tillsammans.
Vad jobbar Alexs med och dina föräldrar och hans föräldrar?
Alex jobbar på ett större företag här i München. Hans föräldrar har ett Rechtsanwaltskanzlei. Mina föräldrar lever inte.
Vad är dina framtidsdrömmar? Finns Sverige med där?
Just nu siktar jag på att bli klar med studierna. Sverige finns nog inte med i drömmarna men helt klart några år i ett annat land. Alex har redan fått erbjudanden men vi har tackat nej, pga att jag verkligen vill bli klar med studierna innan jag är typ 40 år.
Kanske lite för privat fråga, men jag undrar bara hur ni har råd med allting (hyra, mat, dyra kläder, resor o.s.v.) tjänar du pengar på bloggen eller får du mammapenning fortfarande? :)
Först så kan jag säga att jag inte tjänar nånting alls på den här bloggen. Haha. Skulle kännas ganska konstigt faktiskt. Alex jobbar och tjänar tillräckligt för att vi ska har råd. Mammapenning får jag inte, i Tyskland heter det Elterngeld och det är ganska svårt att förklara hur det funkar, men nej, det får jag inte längre eftersom Feline är på dagis och att studera räknas som heltidsjobb i Tyskland vilket gjorde att jag inte fick ut särskilt mycket, Alex fick ut mycket mer av det.
Hur bor ni?
En takvåning(?). 140 kvadrat med två sovrum, ett arbetsrum, två badrum i ena delen och i andra delen är kök/vardagsrum och matdel, med terass.
Vilka serier följer du?
Jag är inget fan av serier. Den enda jag "följer" är One Tree Hill, Greys anatomy har jag också kollat på, fram tills säsong 4 eller så.
Hur träffades du och Alex?
På en fest hemma hos någon som jag inte kände. Och Alex kände inte heller han/hon som hade den. Jag minns faktiskt inte så mycket, det var 2005. Jag vet bara det dom har berättat efteråt och det var att vi satt hela kvällen/natten i köket och pratade.
Hur står du politiskt?
Nån som tvivlar efter inläggen längre ner? ;)
Vilka vagnar har ni haft?
Haha. Just nu har vi en Bugaboo Cameleon och Cybex Topaz. Urban Junglen sålde vi alldeles nyss. Annars har vi även haft en Emmaljuga CitySport (värdelös), Phil & Ted sport, Teutonia Fun, Easy Walker Sky. Så drömmer jag lite om en Brio Spin, men jag tror jag kan glömma det, haha.
Och nej, Alex har aldrig gillat mitt ständiga vagnbyte ;)
Hur hamnade din pappa i Tyskland?
Haha vilket rolig fråga :D Han sökte till ett jobb i München över ett svenskt företag och det skulle vara i nio månader. Ja, sen träffade han mamma och dom nio månaderna blev istället resten av hans liv. Kul att du frågade :)
Har du körkort?
Japp
Hur många tänder har Feline?
Fortfarande bara två stycken i underkäken. Jag börjar bli lite "orolig" om hon inte ska få några fler snart?! Då skulle vi kunna ge henne lite annat att äta också...
Hur mycket pengar (ungefär) får ni in i månaden?
Tillräckligt mycket för att ha råd med allt och spara en del
Har barnen samma pappa?
JA! Förlåt, men jag är så fruktansvärt trött på den frågan. Om det inte framgått i bloggen förut, så jo, Alex är pappa till både Nellie och Feline
Liknar barnen dig eller Alex i utseendet? Är dom lika varandra?
Ja dom börjar bli mer lik varandra nu. Nellie är lite mer lik Alex, Feline är i stort sett en kopia av honom. Tråkigt för mig, haha.
Har du några bilder från när du va liten? de skulle va jättekul å se!
Det känns för privat. Som ni redan vet så lägger jag inte upp mer bilder än det jag verkligen känner att jag kan lägga upp.
Hur uttalas Feline? Feliiiin eller Feeeelin?
Det uttalas Feeeelineee. E ska också uttalas. Har märkt att det är lite svårt i Sverige.
Hur funkar tyska skolsystemet? har de också förskola och sen årskurs 1-9?
Oh no. Tyska skolsystemet är komplicerat. Men Grundskolan här i Bayern är 1-4. Förskola finns inte, det finns Kindergarten (eller Kita som Nellie och Feline går på), där lär dom sig bokstaver och liknande.
I fjärde klassen (i Bayern, fast inte överallt, i Berlin är det i sjätte klassen tex.), får man göra massor av prov och beroende på hur bra man är hamnar man på Gymnasium eller Gesamtschule (som förut var Hauptschule och Realschule).
Det är betydligt mer komplicerat än så, men gymnasium ger större möjligheter till senare utbildningar och stuider, men är också mer krävande. Tror inte riktigt att man kan jämföra svenska och tyska skolan. När jag ser mina kusiners läxor och liknande vet jag inte om jag ska gråta eller skratta.
Lär du Nellie och Feline svenska?
Jag lär dom inte. Jag pratar det med dom, och förhoppningsvis kommer dom ta efter. Nellie gör det i alla fall och hon frågar också ofta vad saker heter på engelska och franska.
Och att dom får språket gratis är inte sant. Det är en jävla ansträngning för både förälder och barn. Jag tror inte jag hade varit särskilt intresserad av svenska om det inte vore för tsunamin och att jag kom min svenska släkt så mycket närmare och insåg att pappa och hans språk betydde väldigt mycket mer än vad jag tidigare trott. Jag svarade honom alltid på tyska då och jag vet många barn som inte pratar språket som en av deras föräldrar pratar. Dessutom är det en massa andra grejer med som man inte tänker på som följer med. Jag har skrivit några inlägg om det, kolla där.
Ska ni skaffa nytt husdjur nu när inte Luca är kvar?
Inte så länge vi bor i lägenhet. Alexs föräldrar har nog inget emot att vi har en hund här, men jag vill inte för hundens skull. I så fall när vi bor i hus.
Mina Pateneltern funderar på att skaffa en ny hund, det var ju hos dom Luca bodde de senaste åren. Men den nya hunden kommer ju absolut inte bli som Luca för mig
Du skrev att barnen i Tyskland inte får sommarlov förrän i augusti?!? varför de?
Inte i hela Tyskland. Som jag skrev, i varje delstat är systemen olika. I Bayern är vi nog sist i landet med att få sommarlov (tror jag). Normalt börjar sommarlovet i slutet av juli och håller på tills i början av september. Men i år börjar det 1 augusti. Därför.
Hmm... Saknar och saknar blir lite fel. Men om jag måste skriva något jag saknar så blir det ju såklart släkten.
Hur var det att bli en ung mamma?
Det skulle kunna vara ett helt inlägg. Men jag har redan skrivit lite om hur det var när Nellie föddes och hur kaotiskt det var första tiden. Samtidigt som vi var tvugna att bevisa att vi visst klarade av att vara föräldrar. Dessutom hade jag lite känslan av att folk hela tiden undrade hur länge jag och Alex skulle vara tillsammans. Först sen Feline finns känns det som att dom riktigt accepterar oss som en familj. Och det är så mycket enklare nu.
Vad har du för kamera?
En Canon 400D
Är barnen döpta?
Nej varken dom eller jag är det. Vi är inte medlem i varken evangeliska eller katolska kyrkan. Alex är dock medlem i den evangeliska.
Har du blivit bemött på elaka sätt någon gång pga att du var en så ung mamma?
Några kommentarer har både jag och Alex fått höra. Många som tittar. Inget direkt jätteelakt men. På dagis har jag aldrig märkt någonting och de andra föräldrarna vi umgås med är oftast ca 8-15 år äldre än oss, men vi har ändå väldigt roligt tillsammans.
Vad jobbar Alexs med och dina föräldrar och hans föräldrar?
Alex jobbar på ett större företag här i München. Hans föräldrar har ett Rechtsanwaltskanzlei. Mina föräldrar lever inte.
Vad är dina framtidsdrömmar? Finns Sverige med där?
Just nu siktar jag på att bli klar med studierna. Sverige finns nog inte med i drömmarna men helt klart några år i ett annat land. Alex har redan fått erbjudanden men vi har tackat nej, pga att jag verkligen vill bli klar med studierna innan jag är typ 40 år.
Kanske lite för privat fråga, men jag undrar bara hur ni har råd med allting (hyra, mat, dyra kläder, resor o.s.v.) tjänar du pengar på bloggen eller får du mammapenning fortfarande? :)
Först så kan jag säga att jag inte tjänar nånting alls på den här bloggen. Haha. Skulle kännas ganska konstigt faktiskt. Alex jobbar och tjänar tillräckligt för att vi ska har råd. Mammapenning får jag inte, i Tyskland heter det Elterngeld och det är ganska svårt att förklara hur det funkar, men nej, det får jag inte längre eftersom Feline är på dagis och att studera räknas som heltidsjobb i Tyskland vilket gjorde att jag inte fick ut särskilt mycket, Alex fick ut mycket mer av det.
Hur bor ni?
En takvåning(?). 140 kvadrat med två sovrum, ett arbetsrum, två badrum i ena delen och i andra delen är kök/vardagsrum och matdel, med terass.
Vilka serier följer du?
Jag är inget fan av serier. Den enda jag "följer" är One Tree Hill, Greys anatomy har jag också kollat på, fram tills säsong 4 eller så.
Hur träffades du och Alex?
På en fest hemma hos någon som jag inte kände. Och Alex kände inte heller han/hon som hade den. Jag minns faktiskt inte så mycket, det var 2005. Jag vet bara det dom har berättat efteråt och det var att vi satt hela kvällen/natten i köket och pratade.
Hur står du politiskt?
Nån som tvivlar efter inläggen längre ner? ;)
Vilka vagnar har ni haft?
Haha. Just nu har vi en Bugaboo Cameleon och Cybex Topaz. Urban Junglen sålde vi alldeles nyss. Annars har vi även haft en Emmaljuga CitySport (värdelös), Phil & Ted sport, Teutonia Fun, Easy Walker Sky. Så drömmer jag lite om en Brio Spin, men jag tror jag kan glömma det, haha.
Och nej, Alex har aldrig gillat mitt ständiga vagnbyte ;)
Hur hamnade din pappa i Tyskland?
Haha vilket rolig fråga :D Han sökte till ett jobb i München över ett svenskt företag och det skulle vara i nio månader. Ja, sen träffade han mamma och dom nio månaderna blev istället resten av hans liv. Kul att du frågade :)
Har du körkort?
Japp
Hur många tänder har Feline?
Fortfarande bara två stycken i underkäken. Jag börjar bli lite "orolig" om hon inte ska få några fler snart?! Då skulle vi kunna ge henne lite annat att äta också...
Hur mycket pengar (ungefär) får ni in i månaden?
Tillräckligt mycket för att ha råd med allt och spara en del
Har barnen samma pappa?
JA! Förlåt, men jag är så fruktansvärt trött på den frågan. Om det inte framgått i bloggen förut, så jo, Alex är pappa till både Nellie och Feline
Liknar barnen dig eller Alex i utseendet? Är dom lika varandra?
Ja dom börjar bli mer lik varandra nu. Nellie är lite mer lik Alex, Feline är i stort sett en kopia av honom. Tråkigt för mig, haha.
Har du några bilder från när du va liten? de skulle va jättekul å se!
Det känns för privat. Som ni redan vet så lägger jag inte upp mer bilder än det jag verkligen känner att jag kan lägga upp.
Hur uttalas Feline? Feliiiin eller Feeeelin?
Det uttalas Feeeelineee. E ska också uttalas. Har märkt att det är lite svårt i Sverige.
Hur funkar tyska skolsystemet? har de också förskola och sen årskurs 1-9?
Oh no. Tyska skolsystemet är komplicerat. Men Grundskolan här i Bayern är 1-4. Förskola finns inte, det finns Kindergarten (eller Kita som Nellie och Feline går på), där lär dom sig bokstaver och liknande.
I fjärde klassen (i Bayern, fast inte överallt, i Berlin är det i sjätte klassen tex.), får man göra massor av prov och beroende på hur bra man är hamnar man på Gymnasium eller Gesamtschule (som förut var Hauptschule och Realschule).
Det är betydligt mer komplicerat än så, men gymnasium ger större möjligheter till senare utbildningar och stuider, men är också mer krävande. Tror inte riktigt att man kan jämföra svenska och tyska skolan. När jag ser mina kusiners läxor och liknande vet jag inte om jag ska gråta eller skratta.
Lär du Nellie och Feline svenska?
Jag lär dom inte. Jag pratar det med dom, och förhoppningsvis kommer dom ta efter. Nellie gör det i alla fall och hon frågar också ofta vad saker heter på engelska och franska.
Och att dom får språket gratis är inte sant. Det är en jävla ansträngning för både förälder och barn. Jag tror inte jag hade varit särskilt intresserad av svenska om det inte vore för tsunamin och att jag kom min svenska släkt så mycket närmare och insåg att pappa och hans språk betydde väldigt mycket mer än vad jag tidigare trott. Jag svarade honom alltid på tyska då och jag vet många barn som inte pratar språket som en av deras föräldrar pratar. Dessutom är det en massa andra grejer med som man inte tänker på som följer med. Jag har skrivit några inlägg om det, kolla där.
Ska ni skaffa nytt husdjur nu när inte Luca är kvar?
Inte så länge vi bor i lägenhet. Alexs föräldrar har nog inget emot att vi har en hund här, men jag vill inte för hundens skull. I så fall när vi bor i hus.
Mina Pateneltern funderar på att skaffa en ny hund, det var ju hos dom Luca bodde de senaste åren. Men den nya hunden kommer ju absolut inte bli som Luca för mig
Du skrev att barnen i Tyskland inte får sommarlov förrän i augusti?!? varför de?
Inte i hela Tyskland. Som jag skrev, i varje delstat är systemen olika. I Bayern är vi nog sist i landet med att få sommarlov (tror jag). Normalt börjar sommarlovet i slutet av juli och håller på tills i början av september. Men i år börjar det 1 augusti. Därför.
Flygplan och flygplatser
Jag och Alex satt igår och pratade om den försenade flygplatsen i Berlin. Den skulle ha öppnat nu ibörjan av juni, men oj hoppsan, så oväntat, det blev inte så, utan nu kommer den inte öppna förrän i mars 2013. Peeeiiinlich.
Vi var antagligen jordens sista invånare att se den här fina reklamen också (går tyvärr inte att lägga in). Så stämningsfull och rörande, jag grät nästan faktiskt - ända tills i slutet. Vilken flopp, vi började gapskratta båda två, det blev bara så fel! Peeeinlich.
Men det var en väldigt fin "reklam". Det dröjde faktiskt länge innan jag fattade vad dom ens ville visa.
Och när vi ändå pratar om flygplan, när vi var på lekplatsen idag satt Nellie och pillade på mina örhängen:
Nellie: Dom är så fina mamma
Jag: Tack, jag tycker också om dom
Nellie: Ja, men alltså. Du skulle ha såna fast med flygplan på
Det fick bli dagens gapskratt! Nästa gång vi flyger lovar jag att kolla efter örhängen med flygplan på, det kommer passa mig perfekt ;)
Eisheilige är förhoppningsvis över, den blev lite senare i år. I helgen blir det varmt! Vi har handlat mat för hela helgen så jag och barnen slipper gå utanför dörren imorgon. Det är ett dödsviktigt fotbollsspel mellan München och Chelesa som tyvärr råkar vara här.
Jag kommer INTE gå längre bort än lekplatsen. Inne vid Marienplatz och där kommer det vara fullt med folk. Alex kommer såklart vara där och han har även biljett till själva matchen. Och jag är väldigt, väldigt glad att jag måste vara hemma med barnen.
Hoppas att Chelesa vinner. Då lugnar dom ner sig ganska snabbt.
[Tack Sofia förresten för paketet, tyvärr har Nellie storlek 110 i det mesta nu och inte 104. Så det får bli Feline som får använda den om ett antal år :P Men dom är jättefina! Jättetack :) ]
Vi var antagligen jordens sista invånare att se den här fina reklamen också (går tyvärr inte att lägga in). Så stämningsfull och rörande, jag grät nästan faktiskt - ända tills i slutet. Vilken flopp, vi började gapskratta båda två, det blev bara så fel! Peeeinlich.
Men det var en väldigt fin "reklam". Det dröjde faktiskt länge innan jag fattade vad dom ens ville visa.
Och när vi ändå pratar om flygplan, när vi var på lekplatsen idag satt Nellie och pillade på mina örhängen:
Nellie: Dom är så fina mamma
Jag: Tack, jag tycker också om dom
Nellie: Ja, men alltså. Du skulle ha såna fast med flygplan på
Det fick bli dagens gapskratt! Nästa gång vi flyger lovar jag att kolla efter örhängen med flygplan på, det kommer passa mig perfekt ;)
Eisheilige är förhoppningsvis över, den blev lite senare i år. I helgen blir det varmt! Vi har handlat mat för hela helgen så jag och barnen slipper gå utanför dörren imorgon. Det är ett dödsviktigt fotbollsspel mellan München och Chelesa som tyvärr råkar vara här.
Jag kommer INTE gå längre bort än lekplatsen. Inne vid Marienplatz och där kommer det vara fullt med folk. Alex kommer såklart vara där och han har även biljett till själva matchen. Och jag är väldigt, väldigt glad att jag måste vara hemma med barnen.
Hoppas att Chelesa vinner. Då lugnar dom ner sig ganska snabbt.
[Tack Sofia förresten för paketet, tyvärr har Nellie storlek 110 i det mesta nu och inte 104. Så det får bli Feline som får använda den om ett antal år :P Men dom är jättefina! Jättetack :) ]
Im Englischen Garten unterwegs
Inatt kl. 01.14 föddes lilla Elli i Friedrichshain, Berlin. Stort grattis till Sven, Jule och Fritz! Wir freuen uns riesig für euch, und versuchen so bald wie möglich euch besuchen zu kommen! Gaanz liebe Grüße!
Ja ni vet Jule som var med i tv i höstas.
Och nu när Alex steker pannkakor så hinner jag lägga upp några bilder åt er också. Från Englischer Garten idag. Det var kallt. Och det var fulla män överallt som gick runt med sina Bollerwagen (vad nu det heter på svenska) fullpackade med öl. Det är ju Vatertag eller Herrentag med ett annat ord.
Ni vet, då är man en riktig man. När man dricker öl och super. Så jävla lächerlich. Utvecklingen står still, yes it does.
"Ich habe gar keine Angst" typiskt Nellieuttryck när hon är rädd. När hon var liten stod hon alltid "Äli hat keine Angst, Äli hat keine Angst", fast hon var skiträdd. Fast hon är ganska modig ändå, och när till och med syrran klappar hästarna så var ju hon också tvungen
Det är så fint!
Iskalla Isar som flyter genom stan och Englischer Garten
Och Alex kom på den briljanta iden att dra vagnen över ängen. Mhm. Det tog ganska lång tid. Och fungerade med våld. Feline vaknade aldrig om nån undrar.
Tack och lov att min pojkvän är förnuftig och använder dagen till sina barn och flickvän istället.
Nu finns det några pannkakor till mig med!
Ja ni vet Jule som var med i tv i höstas.
Och nu när Alex steker pannkakor så hinner jag lägga upp några bilder åt er också. Från Englischer Garten idag. Det var kallt. Och det var fulla män överallt som gick runt med sina Bollerwagen (vad nu det heter på svenska) fullpackade med öl. Det är ju Vatertag eller Herrentag med ett annat ord.
Ni vet, då är man en riktig man. När man dricker öl och super. Så jävla lächerlich. Utvecklingen står still, yes it does.
"Ich habe gar keine Angst" typiskt Nellieuttryck när hon är rädd. När hon var liten stod hon alltid "Äli hat keine Angst, Äli hat keine Angst", fast hon var skiträdd. Fast hon är ganska modig ändå, och när till och med syrran klappar hästarna så var ju hon också tvungen
Det är så fint!
Iskalla Isar som flyter genom stan och Englischer Garten
Och Alex kom på den briljanta iden att dra vagnen över ängen. Mhm. Det tog ganska lång tid. Och fungerade med våld. Feline vaknade aldrig om nån undrar.
Tack och lov att min pojkvän är förnuftig och använder dagen till sina barn och flickvän istället.
Nu finns det några pannkakor till mig med!
Vatertag
Jag hade rätt, och fel
Jag visste att en hel del skulle bli sura, men det finns några som håller med mig också. Jag visste att jag skulle ha massor av arga kommentarer
Jag hade fel med läsarna. Det har ökat istället för att minska... Aha, det är så man gör om man vill ha mer läsare? Men ärligt talat kan jag inte riktigt förstå vad det är som gör er så arga? Även om jag tror att det finns ganska många som håller med mig, men inte skriver.
Och för att göra er ännu mer sura (haha, jag undrar varför ni överhuvudtaget stannar kvar, så många gånger den senaste tiden som det blivit "uppror" i den här bloggen. Fast det kanske är just därför)
så kommer jag inte skriva mer om det nu. Utan idag är det Vatertag i Tyskland, som mest går ut på att supa sig så full som möjligt.
Vi kommer dock hänga i parken med Luise, Harald, Mathilde och Dorian. Sen kommer säkert några andra kompisar med eller utan barn anlända också.
Jag försöker vara positiv och tar med mig några fackböcker. Ifall jag skulle få tid och lust att plötslgit börja plugga där, haha.
See you
Jag visste att en hel del skulle bli sura, men det finns några som håller med mig också. Jag visste att jag skulle ha massor av arga kommentarer
Jag hade fel med läsarna. Det har ökat istället för att minska... Aha, det är så man gör om man vill ha mer läsare? Men ärligt talat kan jag inte riktigt förstå vad det är som gör er så arga? Även om jag tror att det finns ganska många som håller med mig, men inte skriver.
Och för att göra er ännu mer sura (haha, jag undrar varför ni överhuvudtaget stannar kvar, så många gånger den senaste tiden som det blivit "uppror" i den här bloggen. Fast det kanske är just därför)
så kommer jag inte skriva mer om det nu. Utan idag är det Vatertag i Tyskland, som mest går ut på att supa sig så full som möjligt.
Vi kommer dock hänga i parken med Luise, Harald, Mathilde och Dorian. Sen kommer säkert några andra kompisar med eller utan barn anlända också.
Jag försöker vara positiv och tar med mig några fackböcker. Ifall jag skulle få tid och lust att plötslgit börja plugga där, haha.
See you
Sone Meckerei...
Jag fick en väldigt konstig fråga imorse (tillhör inte frågestunden) om vad jag tycker om Ebba von Sydow när hon var med i debatten som fanns som länk på hennes blogg. "Du som också är överklass, vad tycker du?"
Eh, vad är det för en fråga? Vad tycker du som tillhör arbetarklassen då?
Jag läser von Sydows blogg och jag tycker hon är bra. Jag såg länken på Maries blogg och jag har läst den ett tag och tycker hon skriver helt okej. Inget som gör intryck eller så, bara intressant att följa.
Jag kollade på debatten sen också (finns som länk på Ebbas blogg), och inte för att jag har svårt med svenska men det var faktiskt svårt att förstå för mig. Det är över min nivå. Så tyvärr har jag inte så mycket att kommentera om den...
Jag lyssnade till sist bara när Ebba pratade. Och hörde lite olika konstiga kommentarer hon fick.
Sen förstod jag lite bättre vad det handlade om när min kära farbror sa att samma gubbe pratade om "Hatet mot överklassen" för ett antal år sen.
Ahaaa, darum geht's also. Då fattar jag också vad kommentaren här handlar om.
Bara för att hon råkar heta von Sydow, så ifrågasätter dom det hon gör... Hade någon tänkt på det om hon hade hetat Ström i efternamn istället? Då hade man bara sett vad hon gjort istället för att hela tiden haka upp sig på att "Hon har det jobbet pga hennes namn, hon gör egentligen ingenting" eller "Glider på en räkmacka" som Joel säger (men inte om henne)
Sluta.
Se människor för det dom är och gör, och haka inte upp er på namn eller annat. ALLA människor är människor. Ebba, jag är på din sida (även om jag egentligen inte förstod så mycket av debatten).
Sen en annan sak som säkert kommer göra vissa av er sååå arga, att livet blir vad man gör det till. Har ni tänkt på det?!
Människor som lyckats blir alltid föraktade, men dom har kämpat sig dit, har ni tänkt på det?!
Istället för att sitta och irritera sig på att grannarna kan åka jorden runt eller har en dyrare bil, då får ni väl se till och göra saker så att ni själva kan åka jorden runt då eller köpa en dyrare bil eller vad det nu är.
Träume nicht dein Leben, sondern lebe deinen Traum, säger man på tyska. Dröm inte ditt liv, utan lev dina drömmar. Och det är säkert hur töntigt som helst, men det är SANT.
Sen finns det säkert nån som säger att alla inte har samma chans, men om man bara VILL och kämpar, så är det visst så.
Och fine, om du drömmer ditt liv och surar för att grannen gör tvärtom, då är det ditt val.
Nu vet ni vad jag tycker. Schluss, fertig, aus. Imorgon har jag nog bara hälften av läsarna kvar.
Eh, vad är det för en fråga? Vad tycker du som tillhör arbetarklassen då?
Jag läser von Sydows blogg och jag tycker hon är bra. Jag såg länken på Maries blogg och jag har läst den ett tag och tycker hon skriver helt okej. Inget som gör intryck eller så, bara intressant att följa.
Jag kollade på debatten sen också (finns som länk på Ebbas blogg), och inte för att jag har svårt med svenska men det var faktiskt svårt att förstå för mig. Det är över min nivå. Så tyvärr har jag inte så mycket att kommentera om den...
Jag lyssnade till sist bara när Ebba pratade. Och hörde lite olika konstiga kommentarer hon fick.
Sen förstod jag lite bättre vad det handlade om när min kära farbror sa att samma gubbe pratade om "Hatet mot överklassen" för ett antal år sen.
Ahaaa, darum geht's also. Då fattar jag också vad kommentaren här handlar om.
Bara för att hon råkar heta von Sydow, så ifrågasätter dom det hon gör... Hade någon tänkt på det om hon hade hetat Ström i efternamn istället? Då hade man bara sett vad hon gjort istället för att hela tiden haka upp sig på att "Hon har det jobbet pga hennes namn, hon gör egentligen ingenting" eller "Glider på en räkmacka" som Joel säger (men inte om henne)
Sluta.
Se människor för det dom är och gör, och haka inte upp er på namn eller annat. ALLA människor är människor. Ebba, jag är på din sida (även om jag egentligen inte förstod så mycket av debatten).
Sen en annan sak som säkert kommer göra vissa av er sååå arga, att livet blir vad man gör det till. Har ni tänkt på det?!
Människor som lyckats blir alltid föraktade, men dom har kämpat sig dit, har ni tänkt på det?!
Istället för att sitta och irritera sig på att grannarna kan åka jorden runt eller har en dyrare bil, då får ni väl se till och göra saker så att ni själva kan åka jorden runt då eller köpa en dyrare bil eller vad det nu är.
Träume nicht dein Leben, sondern lebe deinen Traum, säger man på tyska. Dröm inte ditt liv, utan lev dina drömmar. Och det är säkert hur töntigt som helst, men det är SANT.
Sen finns det säkert nån som säger att alla inte har samma chans, men om man bara VILL och kämpar, så är det visst så.
Och fine, om du drömmer ditt liv och surar för att grannen gör tvärtom, då är det ditt val.
Nu vet ni vad jag tycker. Schluss, fertig, aus. Imorgon har jag nog bara hälften av läsarna kvar.
Day from hell
Jupp. Feline har hängt på mig och varit ledsen hela tiden. Säg inte att hon håller på att bli sjuk igen, det var nog illa förra veckan med öroninflammationen och febern som kom och gick.
Den här gången ringde dom dock från dagis och sa att hon var väldigt ledsen, så jag hämtade henne direkt efter att jag varit i praxisen.
Nellie har också försökt muntra upp F med diverse lekar och föreställningar, pussar och kramar. Men så fort man är utom synhåll så vrålas det igen.
Sen måste jag skriva, min kusin är tillbaks i Sverige igen efter tio dagar i Polen. Det har varit mer jobbigt för honom än för de andra, och igår höll han ett litet kort tal för dom andra om vad som hänt, varför han antagligen reagerat som han gjorde osv. Inget speciellt, bara en förklaring. Jag är så stolt över dig!
Sen finns det ju vissa idioter. Någon hade sagt till honom att han väl "står på tyskarnas sida" - eftersom han har släkt i Tyskland.
Jag orkar inte ens kommentera det. Men jag tror ni fattar vad jag tycker.
Jag tänkte ha en liten frågstund. Så kan ni fråga dom frågorna som ni redan tror att ni vet svaret på (vissa av er i alla fall). Mal schauen när jag lägger upp svaren, men det märker ni ju.
Den här gången ringde dom dock från dagis och sa att hon var väldigt ledsen, så jag hämtade henne direkt efter att jag varit i praxisen.
Nellie har också försökt muntra upp F med diverse lekar och föreställningar, pussar och kramar. Men så fort man är utom synhåll så vrålas det igen.
Sen måste jag skriva, min kusin är tillbaks i Sverige igen efter tio dagar i Polen. Det har varit mer jobbigt för honom än för de andra, och igår höll han ett litet kort tal för dom andra om vad som hänt, varför han antagligen reagerat som han gjorde osv. Inget speciellt, bara en förklaring. Jag är så stolt över dig!
Sen finns det ju vissa idioter. Någon hade sagt till honom att han väl "står på tyskarnas sida" - eftersom han har släkt i Tyskland.
Jag orkar inte ens kommentera det. Men jag tror ni fattar vad jag tycker.
Jag tänkte ha en liten frågstund. Så kan ni fråga dom frågorna som ni redan tror att ni vet svaret på (vissa av er i alla fall). Mal schauen när jag lägger upp svaren, men det märker ni ju.
Sieben Jahre später
Jag vet inte varför vi började kolla på den här nu ikväll.
Jag har sett Herr Kühns film säkert 5372893 gånger. Men ändå gör det så fruktansvärt ont varje gång. Och det var faktiskt en del filmer där som jag inte sett förut. Allra värst var när Kühns barn är på stranden. Vi var kanske 50 meter från dom.
Skriken
Alla lik
Jag kan inte sluta gråta. Men jag måste försöka sova nu. Imorgon tidigt ska barnen till dagis, jag ska till uni, Alex ska jobba. Livet har fortsatt. På något väldigt konstigt sätt. Livet har fortsatt även fast alla dom där människorna försvann den där dagen
Alex ♥
Ett år!
För ett år sen - den fredagen 13 maj 2011, var det jätte, jättevarmt och vi låg i Harlaching med en alldeles nyfödd liten människa. ♥ Våran lilla Feline Lotte Amelie
Sen dess är inte fredag den 13:e nån otursdag längre. Såklart inte!
Det började nån timme efter att jag somnat (hon skulle ju egentligen komma den 11 maj, men det ville hon inte), vi ringde Luise som hade jour (vi hade lagt upp schema för flera veckor om vem som skulle komma och ta hand om Nellie).
Sen satt jag vaken och klockan två kom Luise, vi väckte Nellie och sa att vi skulle åka in till sjukhuset för att bebisen kommer nu. Hon blev jättearg och ledsen. "Aber Luise kann Findus nicht leeeseeeen" vrålade hon. Hon menade Findus på svenska ;)
Saken var ju den att klockan var två på natten och hon skulle absolut inte läsa Findus. Hon skulle sova, men jag kommer ändå inte glömma hur Nellie stod i dörren helt hysteriskt och grät och ville absolut inte att vi skulle gå. Hon fattade, normalt sett gråter hon inte så, men då visste hon att nånting skulle hända. Stackars gumma.
Redan när vi var hemma kom värkarna var 10:e minut och Alex sprang runt och var jättenervös. Luise sa bara "Ach quatsch, fahrt einfach dahin und zieht sie raus, dann seid ihr zum Mittagessen wieder da". Typisk Luise och Harald inställning ;)
När vi väl var påväg kom värkarna varannan minut och tack och lov var det mitt i natten och inte särskilt mycket bilar - för Alex fick åka mot rött och körde som en galning genom stan.
Sen kom vi fram. Vi var inne på rummet och sen gick allt egentligen helt perfekt. Inte alls som när Nellie föddes. Alex var inte livrädd, jag blev inte halvt medvetslös, jag tror det var något av vad man kan kalla "normalt". Första gången det händer oss?
05.28 föddes hon i alla fall, 3384 gram och 53 centimeter lång.
Sen på morgonen hade Nellie varit helt tillbakadragen, inte ätit. Ville inte gå till dagis och när Alex hämtade henne på eftermiddagen hade hon frågat vart han hade gömt bebisen ;)
Idag hade vi i alla fall en jättebra dag, det var ju mors dag också. Så både jag och Feline blev väckta på morgonen med vacker(?) sång och blommor och frukost och så.
Sen kom släkt och kompisar.
Dom fina flaggorna är från Sverige! Den här gången var det dock jag som bakade tårtan.
Dagens höjdpunkt blev dock Maries bakverk. Hon gör alltid dom sötaste bakelserna och kakorna som finns och jag blev så glad när hon hade med sig några cupcakes (som jag i och för sig inte kunde äta - men bara att se på dom)
Sen började vi andra skratta helt galet mycket och Marie förstod inte alls, ser ni felet? Det är svenska, engelska, tyska och belgiska flaggor. Hahaha. Igår när hon kom hem från Sverige hade hon nämligen snabbt sprungit ut för att handla och då hade hon undrat i affären varför det fanns dubbelt så många tyska flaggor. Men det är ju bara ränderna som är åt olika håll på den tyska och belgiska flaggan.
Hahaha!
Hennes man är från England, därav de engelska flaggorna. Men visst är dom söta? Du kan öppna ett café här Marie, det skulle sälja. (Du glömde kakfatet, men du får tillbaks det nästa vecka! I promise)
Nu ligger barnen helt utslitna efter dagen och de sista gästerna gick just. Och jag ska sätta på en film och vi somnar säkert om fem minuter.
Och tack för presenterna från Sverige. Jag är speciellt gladast för kläderna såklart ;) Och böckerna! ♥
Vi hörs imorgon (eller nån annan dag). ♥
Sometimes I just hate it
Det är ganska många svenska i exil i nåt annat land som läser här. På ett sätt är vi ju lika. Vi har släkt som bor i ett annat land. Skillnaden är bara att jag bor och är uppväxt här - men har ändå släkten där långt borta.
Men jag är bara så arg ikväll. Skitsur.
Arg för att dom inte bor här. Arg för att inte mamma är här nu, arg för att inte pappa är här.
Blir ni det också?
Marie och Alfred har precis kommit tillbaks till München igen efter tre veckor i Sverige, och vi kom ju tillbaks från Prag idag mot min vilja, så vi de kommer också hit imorgon. Just nu ikväll verkar vi vara lika arg-ledsna båda två.
Dessutom är det ju fotboll på tv ikväll. Och det är livsviktigt. I alla fall enligt Alex och Danny och Steve och jag typ hela Tyskland utom jag.
Och jag sitter bara här och tänker på min kusin som är i Polen och tänker på att om pappa hade upplevt youtube på internet, så hade han tittat på det här nu
Han hade skrattat högt åt det.
Tittat på det, sett att det är barnen till några av hans gamla kompisar - barn som han aldrig träffat. Utom Jesper. Sagt att han måste passa sig och att dom är helt galna.
Kanske fått lite hemlängtan.
(Kan man ha hemlängtan efter 25 år? Han hade ju bott längre i Tyskland än i Sverige om han hade levt nu).
Fast han fick ju aldrig uppleva det här med youtube, web-tv/radio, skype. När Sverige kom så mycket närmare helt plötsligt, bara ett knapptryck bort.
Jag är bara så arg-ledsen idag. För att dom inte är här.
Varför måste det vara så komplicerat ibland? Idag vill jag bara kasta datorn i väggen och slita av mig håret för att de inte finns mer. Jag blir knäpp.
Alex är ute och kollar på fotboll och de andra är ute i Vaterstetten. Men Jessi kommer snart hit, jag har lånat filmer som vi ska kolla på, Wasser für die Elefanten och Brokeback mountain (på engelska, ja)
Barnen sover redan, dom var helt slut efter zoo i förmiddags och bilresan. Och det är egentligen jag också.
För stämningen här hemma så är det bäst att Bayern München vinner ikväll. Fast om dom inte gör det så betyder det att Alex kommer hem tidigt och det skulle inte vara dåligt heller, även om han då skulle vara på mycket dåligare humör.
[Update: Alex kom hem tidigt. Dortmund vann alltså. Synd. (Jag är så överdrivet engagerad förstår ni). Just nu sitter han framför datorn och är lika sur som jag var när jag skrev inlägget. Känn er välkomna hemma hos oss, tur att Jessi i stort sett är en familjemedlem, hon har varit med om det mesta hemma hos oss :P]
Men jag är bara så arg ikväll. Skitsur.
Arg för att dom inte bor här. Arg för att inte mamma är här nu, arg för att inte pappa är här.
Blir ni det också?
Marie och Alfred har precis kommit tillbaks till München igen efter tre veckor i Sverige, och vi kom ju tillbaks från Prag idag mot min vilja, så vi de kommer också hit imorgon. Just nu ikväll verkar vi vara lika arg-ledsna båda två.
Dessutom är det ju fotboll på tv ikväll. Och det är livsviktigt. I alla fall enligt Alex och Danny och Steve och jag typ hela Tyskland utom jag.
Och jag sitter bara här och tänker på min kusin som är i Polen och tänker på att om pappa hade upplevt youtube på internet, så hade han tittat på det här nu
Han hade skrattat högt åt det.
Tittat på det, sett att det är barnen till några av hans gamla kompisar - barn som han aldrig träffat. Utom Jesper. Sagt att han måste passa sig och att dom är helt galna.
Kanske fått lite hemlängtan.
(Kan man ha hemlängtan efter 25 år? Han hade ju bott längre i Tyskland än i Sverige om han hade levt nu).
Fast han fick ju aldrig uppleva det här med youtube, web-tv/radio, skype. När Sverige kom så mycket närmare helt plötsligt, bara ett knapptryck bort.
Jag är bara så arg-ledsen idag. För att dom inte är här.
Varför måste det vara så komplicerat ibland? Idag vill jag bara kasta datorn i väggen och slita av mig håret för att de inte finns mer. Jag blir knäpp.
Alex är ute och kollar på fotboll och de andra är ute i Vaterstetten. Men Jessi kommer snart hit, jag har lånat filmer som vi ska kolla på, Wasser für die Elefanten och Brokeback mountain (på engelska, ja)
Barnen sover redan, dom var helt slut efter zoo i förmiddags och bilresan. Och det är egentligen jag också.
För stämningen här hemma så är det bäst att Bayern München vinner ikväll. Fast om dom inte gör det så betyder det att Alex kommer hem tidigt och det skulle inte vara dåligt heller, även om han då skulle vara på mycket dåligare humör.
[Update: Alex kom hem tidigt. Dortmund vann alltså. Synd. (Jag är så överdrivet engagerad förstår ni). Just nu sitter han framför datorn och är lika sur som jag var när jag skrev inlägget. Känn er välkomna hemma hos oss, tur att Jessi i stort sett är en familjemedlem, hon har varit med om det mesta hemma hos oss :P]
11. Mai 2012
Jag skriver till Joel
Jag vet inte om du kommer läsa det här innan du är tillbaks i Sverige, men jag skriver ändå. Jag kopplade min dator till internet extra för att skriva det här, för här vet jag hur jag växlar mellan tangentborden.
Jag sitter på balkongen på hotellrummet nu. Det är helt underbart och jag njuter verkligen av sista kvällen här. Jag har mina böcker här och när jag skrivit klart ska jag försöka hinna läsa lite till hausarbeitet, om inte Alex hinner tillbaks innan dess.
Thomas har berättat idag. Fina Joel. Det känns som om vi är så nära varandra nu, vi i Prag och du i Krakau. Men dom sex timmarna går inte att åka, och imorgon är vi hemma igen.
Jag önskar just nu så mycket att jag bara kunde ta bilen och köra dom där sex timmarna till dig, ge dig en kram och säga att vi lever nu och vi måste ta vara på det. Det är jobbigt och vi kommer för alltid få leva med det, men vi måste ta vara på chansen vi har i livet.
Vet du, det är helt okej. Det är verkligen helt okej. För DU om nån där i din klass kan ha i alla fall en liten, liten inlevelse i det. Ja inte från att ha varit i ett koncentrationsläger, men du förstår vad jag menar.
Att vara ensam kvar. Eller att förlora många släktingar på samma gång.
Bilder på familjer som försvann och dog, och i den omgivningen som ni var. Det är klart att du kopplar ihop det med dina egna erfarenheter i livet hittills.
Och då såg du mamma, pappa, Freja och Sebastian. Din farbror, faster och dina två kusiner.
Det hade säkert varit mer konstigt om du inte reagerat.
Men dom förstår helt enkelt inte. För dom har inte varit med om det. Dom kan säga "Jag förstår" men det gör dom inte. Inte överhuvudtaget. Inte alls.
Din och min sorg är ju olika. Jag vet inte hur mycket du tänker på det. För även om vi är kusiner så har vi växt upp i olika länder och det har ju gjort att vi inte alltid sett varandra jätteofta, även om vi står nära varandra.
Jag tänker på det varje dag. Att dom inte är här. Jag har hela tiden känslan av att någonting fattas, av att vara halv, att det är en del som är borta och som att den skulle komma tillbaks snart igen - men det gör den inte.
Jag har lärt mig leva med det, men det finns alltid, alltid, alltid där.
Jag vet inte om du tänker på det så. Alltså alltid, alltid. Om du inte gör det så blir jag inte arg, för det är inte dina föräldrar, det är din släkt som bodde i ett annat land. Det är ju först efteråt som vi kom ännu närmare varandra.
Sex år senare - Nellie och havet
Tänk på det vi har nu. Tänk på att även om inte dom är här, så har vi oss. Farfar, Carina & Mats, dina föräldrar, din syster, Moa & Elin.
Jag vet att det är så många som fattas och att dom var så många fler för fem/åtta år sen.
Men vi kan inte gräva ner oss i det. Tycka synd om oss själva och haka fast vid det. Jag tar vara på chansen att jag fick leva kvar.
Det låter säkert hur töntigt som helst, men jag tänker faktiskt varje dag, flera gånger, att jag är så glad för att jag har min Alex, min Nellie och min Feline. Dom är allt och jag är glad för varje dag med dom.
JO, jag tänker det. Verkligen.
Du får inte tänka på dom som inte förstår. Se det som så - du är mer medveten om livet och att vi inte är odödliga, du tar vara på det. Du tar mer vara på varje dag än dom gör.
En dag kommer de också inse det.
Thomas sa att du funderade på att hålla ett tal - och jag tycker du ska göra det, om du orkar. Vad den resan har betytt för dig och varför du reagerade som du gjorde. Vad som hände med oss den där annandagen.
Dom kommer ju inte förstå, det kommer dom ju aldrig. Men dom kanske får mer insyn och respekt för dig. Och jag vet att du är precis den personen som verkligen kan prata inför alla.
Jag vet att dom kommer se upp till dig och inte tycka att du är löjlig.
Det behöver inte vara ett 45 minuters power-point utan bara ett snabbt "Varför".
Det är så länge sen. Japp. Tusen år minst. Fast ändå var det igår.
Vi får inte tycka synd om oss. Vi ska vara glada att vi fick lära känna dom istället.
Jag njuter faktiskt av livet nu, som du ju kan läsa i det jag skrev till pappa. Jag gör verkligen det. Av min familj, av alla mina kompisar som finns där. Av ER som alltid ställer upp, att ni finns där långt borta.
Av att jag har en studieplats som jag så gärna ville ha. Vi har det inte dåligt, vi har det bra.
Vi saknar bara några viktiga personer i våra liv, väldigt mycket. Men vi måste leva ändå.
Det har tagit TID att komma hit. Men det vet du ju. Det har tagit lång tid, och riktigt på andra sidan kommer jag väl aldrig komma. För jag kommer alltid sakna dom helt otroligt mycket.
Ta hand om dig nu de sista dagarna innan ni åker hem igen. Ta vara på tiden där.
Och nu kom passande Alex tillbaks. Så jag slutar skriva nu. Han hälsar till dig också. Och Nellie som sover skickar en stor kram, och så en stor blöt Felinepuss.
♥
Tusen massor av hjärtan och kramar och pussar från en balkong i Prag ♥♥♥
Jag vet inte om du kommer läsa det här innan du är tillbaks i Sverige, men jag skriver ändå. Jag kopplade min dator till internet extra för att skriva det här, för här vet jag hur jag växlar mellan tangentborden.
Jag sitter på balkongen på hotellrummet nu. Det är helt underbart och jag njuter verkligen av sista kvällen här. Jag har mina böcker här och när jag skrivit klart ska jag försöka hinna läsa lite till hausarbeitet, om inte Alex hinner tillbaks innan dess.
Thomas har berättat idag. Fina Joel. Det känns som om vi är så nära varandra nu, vi i Prag och du i Krakau. Men dom sex timmarna går inte att åka, och imorgon är vi hemma igen.
Jag önskar just nu så mycket att jag bara kunde ta bilen och köra dom där sex timmarna till dig, ge dig en kram och säga att vi lever nu och vi måste ta vara på det. Det är jobbigt och vi kommer för alltid få leva med det, men vi måste ta vara på chansen vi har i livet.
Vet du, det är helt okej. Det är verkligen helt okej. För DU om nån där i din klass kan ha i alla fall en liten, liten inlevelse i det. Ja inte från att ha varit i ett koncentrationsläger, men du förstår vad jag menar.
Att vara ensam kvar. Eller att förlora många släktingar på samma gång.
Bilder på familjer som försvann och dog, och i den omgivningen som ni var. Det är klart att du kopplar ihop det med dina egna erfarenheter i livet hittills.
Och då såg du mamma, pappa, Freja och Sebastian. Din farbror, faster och dina två kusiner.
Det hade säkert varit mer konstigt om du inte reagerat.
Men dom förstår helt enkelt inte. För dom har inte varit med om det. Dom kan säga "Jag förstår" men det gör dom inte. Inte överhuvudtaget. Inte alls.
Din och min sorg är ju olika. Jag vet inte hur mycket du tänker på det. För även om vi är kusiner så har vi växt upp i olika länder och det har ju gjort att vi inte alltid sett varandra jätteofta, även om vi står nära varandra.
Jag tänker på det varje dag. Att dom inte är här. Jag har hela tiden känslan av att någonting fattas, av att vara halv, att det är en del som är borta och som att den skulle komma tillbaks snart igen - men det gör den inte.
Jag har lärt mig leva med det, men det finns alltid, alltid, alltid där.
Jag vet inte om du tänker på det så. Alltså alltid, alltid. Om du inte gör det så blir jag inte arg, för det är inte dina föräldrar, det är din släkt som bodde i ett annat land. Det är ju först efteråt som vi kom ännu närmare varandra.
Sex år senare - Nellie och havet
Tänk på det vi har nu. Tänk på att även om inte dom är här, så har vi oss. Farfar, Carina & Mats, dina föräldrar, din syster, Moa & Elin.
Jag vet att det är så många som fattas och att dom var så många fler för fem/åtta år sen.
Men vi kan inte gräva ner oss i det. Tycka synd om oss själva och haka fast vid det. Jag tar vara på chansen att jag fick leva kvar.
Det låter säkert hur töntigt som helst, men jag tänker faktiskt varje dag, flera gånger, att jag är så glad för att jag har min Alex, min Nellie och min Feline. Dom är allt och jag är glad för varje dag med dom.
JO, jag tänker det. Verkligen.
Du får inte tänka på dom som inte förstår. Se det som så - du är mer medveten om livet och att vi inte är odödliga, du tar vara på det. Du tar mer vara på varje dag än dom gör.
En dag kommer de också inse det.
Thomas sa att du funderade på att hålla ett tal - och jag tycker du ska göra det, om du orkar. Vad den resan har betytt för dig och varför du reagerade som du gjorde. Vad som hände med oss den där annandagen.
Dom kommer ju inte förstå, det kommer dom ju aldrig. Men dom kanske får mer insyn och respekt för dig. Och jag vet att du är precis den personen som verkligen kan prata inför alla.
Jag vet att dom kommer se upp till dig och inte tycka att du är löjlig.
Det behöver inte vara ett 45 minuters power-point utan bara ett snabbt "Varför".
Det är så länge sen. Japp. Tusen år minst. Fast ändå var det igår.
Vi får inte tycka synd om oss. Vi ska vara glada att vi fick lära känna dom istället.
Jag njuter faktiskt av livet nu, som du ju kan läsa i det jag skrev till pappa. Jag gör verkligen det. Av min familj, av alla mina kompisar som finns där. Av ER som alltid ställer upp, att ni finns där långt borta.
Av att jag har en studieplats som jag så gärna ville ha. Vi har det inte dåligt, vi har det bra.
Vi saknar bara några viktiga personer i våra liv, väldigt mycket. Men vi måste leva ändå.
Det har tagit TID att komma hit. Men det vet du ju. Det har tagit lång tid, och riktigt på andra sidan kommer jag väl aldrig komma. För jag kommer alltid sakna dom helt otroligt mycket.
Ta hand om dig nu de sista dagarna innan ni åker hem igen. Ta vara på tiden där.
Och nu kom passande Alex tillbaks. Så jag slutar skriva nu. Han hälsar till dig också. Och Nellie som sover skickar en stor kram, och så en stor blöt Felinepuss.
♥
Tusen massor av hjärtan och kramar och pussar från en balkong i Prag ♥♥♥
